Final Fantasy 4 är Squares första försök till Super Nintendo. Och det märkts faktiskt att det samtidigt kom under maskinens första år, för även om Final Fantasy 4 är ett bra spel, imponerar varken ljudet eller grafiken särskilt mycket.

I Final Fantasy 4 tar du kontroll över den mörke riddaren Cecil. Cecil är ledare av Red Wings, Barons militärgrupp, men blir förfärad när hans grupp sänds för att stjäla från ett närliggande område. Det slutar med att Cecil flyr från Baron och sen försöker stoppa sitt forna hemland. Men allt är inte vad det verkar vara i denna undersköna värld...
På sin väg möter Cecil många karaktärer, bland annat bästa vännen Cain, flickvännen Rosa, den unga flickan Rydia och många fler. Alla har i det här spelet en speciell "klass". Cecil är en mörk riddare, Rosa är en vit magiker, mm. Det här betyder att varenda karaktär är olik den andre.

Det finns alltså bara ett par stycken som kan lära sig magi. Men de andra karaktärerna har andra talanger att lära sig. Men det dåliga med systemet, är att man lär sig magierna automatiskt när man går upp en nivå, vilket betyder att du kan lära dig många bra magier och talanger enbart genom att gå upp ett par nivåer.
Tyvärr finns det ingen vidare struktur bland karaktärerna. Vissa, till exempel prinsen Edward, är ovanligt svaga. (I det här fallet, både till personligheten och stridsättet.) Detta gör att vissa delar av spelet kan kännas otroligt svåra.

Musiken står i en klass för sig i det här spelet. Nobuo Uematsos första verk till SNES-maskinen är otroligt bra. Jag har ibland stått och visslat vissa teman på tunnelbanan, som har väckt en viss irritation hos de andra passagerarna. Jag tror inte att ett enda spår är direkt dåligt. Musiken håller mycket hög klass, spelet igenom. Hur mister Uematso klarade av att gå från NES till SNES och samtidigt skapa så bra musik, det är ett mysterium.

Själva utseendet på spelet kan avskräcka många spelare. Jag har hört att det här spelet var från början menat att komma till NES, men bytte senare till SNES. Om det är sant eller inte, har jag ingen aning. Men jag måste erkänna att grafiken ser lite NES-aktig ut. Det enda i grafiken som inte påminner om SNES:s föregångare, är striderna. Dessa har inte samma grafik som resten av spelet, och det är rätt bra, i stil med Final Fantasy 5 och 6.

Vad som var ett rätt bra spel, gjorde tyvärr Square sitt bästa för att förstöra, genom en usel översättning. Av någon anledning, trodde Square att amerikanerna inte kunde spela rollspel, och gjorde det därmed mycket lättare, och en hel del andra förändringar. De tog också bort vissa kärleksscener med Rosa och Cecil, de tog bort en hel del items och annat.
För att få den bästa spelupplevelsen, råder jag er att ladda ner J2e:s engelska översättning till spelet. Screenshotsen som du ser ovan är från den versionen.

Grafik	Skulle ha fått ett sämre betyg, om det inte vore för grafiken i striderna.
Ljud / Musik	Det här här är klurigt. Det är usla ljudeffekter, men underbar musik.
Spelkänsla	Det viktigaste i ett spel är ändå handlingen, och här briljerar det. Tyvärr drar den dåliga översättningen ner betyget.
Spelkontroll	Ingenting nytt.
Utmaning	Det beror helt på vilken version man spelar. I den amerikanska versionen är det lätt, i den japanska ganska svår.
Totalt	Utseendet kan avskräcka många, men under ytan döljer sig ett bra spel.